Gunilla tar med det bästa från två världar

Bankkvinna och lantbrukare, med kunskap om aktiebolag såväl som kooperation. Gunilla Aschan från Ullälva gård i Östergötland står med en fot i var värld – en styrka som lett till uppdraget som koncernstyrelseledamot i Lantmännen sedan ett år tillbaka.

Porträtt: Gunilla Aschan, Ledamot koncernstyrelsen | Text och bild: Helena Holmkrantz Grodden nr 3 2016

Gunilla är född och uppvuxen på Ullälva gård. Hon utbildade sig till agronom och efter några år som managementkonsult där hon lärde sig hur företag fungerar från insidan fick hon jobb på Finansdepartementet i en skatteutredning som initierades av Kjell-Olof Feldt. 1991 tog hon tillsammans med maken över Ullälva gård efter Gunillas pappa. Redan från början beslöt Gunilla och hennes man att satsa på KRAVproduktion. När de startade med detta 1991 var det många som höjde på ögonbrynen. 

   – Då var inte KRAV riktigt comme il faut. De flesta undrade vad vi höll på med. Men kostnaden för omställningen är inte så stor i den här bygden, vi hade en liten areal, men många djur och det var en ny intressant marknad för oss. Ekologiskt var en mycket liten nisch när vi drog igång. I dag är det naturligtvis en helt annan situation. Det praktiska arbetet på gården sköter numera maken. Gunilla har sedan 15 år en anställning på Nordea som chef för specialistgruppen Jord&Skog.

   – Det är intressant och har gett mig insikt i ekonomin i börsnoterade koncerner i lika hög grad som det enskilda jordbruksföretaget. Den här kunskapen är något jag tar med mig in i mitt uppdrag i koncernstyrelsen i Lantmännen. Det är inte första gången Gunilla engagerar sig i Lantmännen. Mellan 2006 och 2008 satt hon i distriktsstyrelsen för Östergötland och fick en bra bild av vad Lantmännen var då. Sedan dess har mycket hunnit förändras och som koncernstyrelseledamot ser hon nu Lantmännen i ett nytt ljus, men perspektivet från de tio år som gått har hon med sig. Styrelseuppdrag i Södra och HK Scan har gett henne ytterligare djup i synen på hur ett kooperativ kan fungera:

   – Det har gett mig en insikt om kooperationens värde och hur viktigt det är att ha en förädlingsindustri kopplad till primärproduktionen. Lantbruket är en råvaruproduktion och alla lantbruksföretag har i grunden likvärdiga produkter. För att få ut ett mervärde behöver vi ha livsmedelsindustrin i vår hand, annars är risken att man som lantbrukare förbli enbart råvaruproducent med väldigt lågt betalt. Gunilla poängterar att det är just kontrollen över hela kedjan som är den riktigt stora fördelen med Lantmännen.
   – Som jag ser det kan vi dra ytterligare högre växlar på från jord till bord-tanken.

Ett kooperativ är mer långsiktigt

När andra livsmedelsföretag som ICAmarknadsför sina ”egna gårdar” är de långt ifrån lika trovärdiga. Ägarmodellen är en annan av de fördelar hon vill lyfta fram. – Ett kooperativ är mer långsiktigt till skillnad från ett aktiebolag, där allt är fokuserat på vinster här och nu. Det handlar inte bara om att leverera kapital utan också medlemsnytta i ett kooperativ. Dessutom är ju ägarna i ett kooperativ själva företagare och kan fundera i termer som hur man bäst skapar lönsamma företag på lång sikt. Det egna engagemanget finns inte på samma sätt i börsnoterade företag.

Affärsmässighet och lönsamhet är A & O. Verksamheten måste ge avkastning och kunna förädla ägarnas produkter. Industridelen är nödvändig, men får inte ta överhanden. Sedan måste man alltid ha en god service gentemot ägarna. De lantbruksnära tjänsterna måste vara effektiva och gynna lantbrukaren i vardagen.

Jämför aktiebolag och kooperativ

Gunilla jämför gärna de båda världarna – aktiebolagen och kooperativen. I sitt arbete möter hon hela tiden de olika sätten att driva företag och kan konstatera att det finns både stora likheter och stora skillnader i sättet att tänka. Hon menar också att lantbruksbranschen sedan gammalt lider av dåligt självförtroende, vilket är synd. För det finns många fördelar med att slå sig samman kooperativt:

   – Sättet att driva kooperativ har förändrats med åren, det gäller att inte bita sig fast i det som varit. För lantbruket gäller det att hitta sitt självförtroende och se fördelarna. Samtidigt ska man förstås vara noga med att inte tappa för mycket av historien. Ta vara på det som är bra och utvecklas in i det moderna tänkandet är nog modellen. Det handlar också om insikten att en kooperation ger möjligheten för den enskilde ägaren att utöka sitt eget kapital. För framtiden ser hon två nyckelord: affärsmässighet och lönsamhet.
   – Det är A & O. Verksamheten måste ge avkastning och kunna förädla ägarnas produkter. Industridelen är nödvändig, men får inte ta överhanden. Sedan måste man alltid ha en god service gentemot ägarna. De lantbruksnära tjänsterna måste vara effektiva och gynna lantbrukaren i vardagen. Att Lantmännen Lantbruk är på god väg att hitta en modell som ger lantbrukarna just dessa kostnadseffektiva produkter och tjänster, samt den fina service som efterfrågas, är Gunillas övertygelse.
   – Vi har en spridd medlemskår. Förutsättningarna skiljer mycket mellan slättbondens Söderslätt och de norrländska gårdarna med fokus på djur. Det är svårt, men viktigt att ge alla dessa typer av verksamheter goda möjligheter till lönsamhet. Om djurproduktionen går dåligt förlorar i längden även de rena spannmålsodlarna på det. Hon medger samtidigt att det här är svåra frågor och det finns inget givet svar på hur långt Lantmännen ska gå in för att hjälpa. – Det är lätt att säga att Lantmännen borde ta sitt ansvar när en produktionsgren går dåligt. Men samtidigt är det nödvändigt med en affärsmässig verksamhet, det är som jag ser det vad hela diskussionen landar i.

Levande landsbygd

När Grodden frågar om vad hon har för hjärtefråga i sin roll som koncernstyrelseledamot tvekar inte Gunilla speciellt länge utan målar snabbt upp en målbild – en levande landsbygd som är uppbyggd av lönsamma lantbruksföretag!
   – De ekonomiska frågorna är styrmedel för att nå dit. Även det politiska lobbyarbetet är ett nödvändigt redskap. Gunilla reflekterar över skillnaderna mellan stad och land, mellan industri och lantbrukskooperation. Kollegerna i bankvärlden har långt ifrån alltid en uppdaterad bild av det svenska lantbruket och förståelsen för kopplingen mellan lantbruket och livsmedelsindustrin är inte självklar.

Vad tror du om lantbrukets framtid i Sverige?
   – Sverige är till sin uppbyggnad inte Australien med sina jätteenheter och gott om tid att klara av skörden eftersom det sällan regnar. Vi kan aldrig bli stora effektiva bulkproducenter. Därmed inte sagt att vi inte kan bli stora i de nischer vi väljer, exempelvis mer miljömässigt hållbar produktion. Vi måste hitta våra fördelar och se till att dra nytta av dem. Gunilla påpekar att det svenska lantbruket har flera fördelar, exempelvis att vi är bra på att ta fram säkra, rena livsmedel, att vi har god teknisk kunskap och en fungerande demokrati.
   – Vi har kanske inte det försprång vi hade för 30 år sedan när det gäller teknisk innovation, men vi kan dra nytta av våra erfarenheter och fortsätta utvecklas på den tekniska sidan. Innovation är nödvändigt för framtiden! Lantmännen är bra på innovation, menar hon och tar etanolfabriken som exempel, där råvaran används på flera olika sätt.
   – Det är välutnyttjade resurser, eftersom vi tar vara på alla biprodukter. Jag tror att den produktionen tillför mänskligheten mer än den drar ifrån och så länge fördelningspolitiken fungerar på det sätt den gör i dag måste vi använda vårt överskott på ett bra sätt.

Ullälva gård

210 ha åkermark
100 ha naturbete
Drygt 50 dikor
KRAV-produktion

Säkerhetspolitisk aspekt

Hon tar också upp den säkerhetspolitiska aspekten i sammanhanget. Uran och olja som kommer från instabila länder, medan exempelvis bioetanolen kan hjälpa oss att hantera vår energiförsörjning inom landet. För framtiden är hon övertygad om att primärproduktionen och livsmedelsindustrin kommer att få en än starkare roll i Sverige. Intresset för maten, vad vi äter och hur det vi äter produceras, kommer att fortsätta öka i två huvudspår – det globala och det lokala.

   – Lantmännen har potential att vara en viktig spelare i båda spåren – både globalt och nära. Vi lär nog få se mer politisk oro i världen framöver. Kanske måste vi vara beredda på att hantera en marknad som inte är lika fri längre i ett mer protektionistiskt tidevarv. Då måste vi fokusera på självförsörjning och ha ett fungerande system för det. Därför är närmarknaden så viktig. Sverige är mycket handelsberoende och kommer som land alltid att verka för frihandel, det är min övertygelse. Men det gör oss också sårbara. Jag tror att det är viktigt att ha det här resonemanget i bakhuvudet. Vi vill gärna verka för frihandel och globalisering, det är där vi tjänar pengar. Men vi kan också vara lite naiva ibland. Vi har en självförsörjning redan i dag, vi kan faktiskt producera stora delar av det vi behöver här. Här kommer Lantmännens strategi in, att förstärka närvaron i Östersjöområdet är helt rätt enligt Gunillas syn på saken.
   – Det är en marknad vi förstår. Vårt fokus ska ligga i närområdet, men genom att vara närvarande i andra marknader kan vi lära oss mycket. Det ger oss dessutom möjlighet att ha känslospröten ute och känna av vad som händer i omvärlden. Med Östersjöområdet som en stabil grund kan vi successivt vidga området. Det tror jag är en strategi som håller i längden!