Odlingen som kan minska skördegapet

Det måste finnas sätt för varje lantbrukare att bedöma skördepotentialen för sin spannmålsodling och genom anpassade åtgärder hållbart öka avkastningen. Det är ingången i ett av de lant- och vattenbruksprojekt som samlats inom den fyraåriga forskningssatsningen AquaAgri och som finansieras av bland annat Lantmännens forskningsstiftelse.

Text: Katarina Averås|  Foto: Øyvind Lund | Grodden nr1 2016

– Vi vet att det finns ett så kallatskördegap, det vill säga skillnaden mellan högsta möjliga skörd och den faktiska avkastning som odlingen ger, konstaterar Bo Stenberg, forskningsledare och chef för Avdelningen för precisionsodling och pedometri* på SLU i Skara. Ett av målen med vår forskning är därför att hitta metoder så att lantbrukarna utifrån de egna markernas förutsättningar kan bedöma potentialen och anpassa till exempel gödsling och eventuell bevattning därefter, fortsätter han. Det ska också vara möjligt att i efterhand beräkna potentialen på regional nivå år från år med hjälp av väderdata.

Stagnation i Sverige

Bakgrunden är denna: Höstveteskördarna i Sverige slutade redan för ungefär 20 år sedan att följa en tidigare stadig uppåtgående tillväxttrend. Också i övriga norra Europa har liknande stagnation uppmärksammats, medan statistik från andra kontinenter visar en bättre tillväxt. Generellt kan man konstatera att ju högre skördenivåer, desto tydligare stagnation.
   Frågeställningarna har intresserat bland andra Bo Stenberg under lång tid. Redan när han under 1990-talet disputerade inom mikrobiologi, och studerade processer och indikatorer på markkvalitet utifrån lantbrukets behov, gjorde han upptäckter som visade på lika stora variationer inom ett fält som mellan fält och gårdar.
– I mitten av 1990-talet började begreppet precisionsodling få fäste. Positionering via GPS-signaler blev tillgänglig och gav allt mer tillförlitliga data. Lantbrukare som dokumenterade sina skördar direkt i tröskan upptäckte ofta stora variationer i avkastning inom fält, säger Bo Stenberg.

Forskning inom precisionsodling

I dag är precisionsodling ett eget forskningsområde på SLU och sker främst inom institutionen för mark och miljö, dit Bo Stenbergs avdelning hör. Fältförsöken i det aktuella projektet genomförs på fyra gårdar i Sverige – i Skåne, Östergötland, Uppland och på Lantmännens gård Bjertorp nära försöksstationen Lanna, ett par mil väster om Skara i Västergötland.
– Vi har stor nytta av försöksvärdarnas engagemang, konstaterar Bo Stenberg. De är alla duktiga lantbrukare som brinner för sin odling och är intresserade av att ta till sig de verktyg och hjälpmedel som utvecklas.
   Så här i slutet av oktober har andra årets försökssådd etablerat sig bra. Hösten bjuder fortfarande på varmt väder och det har ännu inte varit några nätter med temperaturer under noll. De vita käpparna i fält markerar hörnen i varje försöksruta.
– På varje plats finns tre försökblock som vi via historiska skördekartor vet har olika skördepotential. Inom varje block görs sedan studier i tre huvudled där vi varierar odlingsinsatserna vad gäller nivåer för kväve, andra näringsämnen, växtskyddsinsatser samt bevattning, berättar Bo Stenberg. Huvudleden representerar för området dels normala insatser, dels insatser som beräknas möjliggöra potentiell skördenivå. Leden för potentiell skörd utförs både som dels är regnbegränsat och dels bevattnat. Vi har också anlagt försöksled som för varje fält syftar till att visa de olika odlingsinsatsernas enskilda betydelse för avkastningen.

En viktig målsättning för oss är att minska skördegapet genom långsiktigt hållbara odlingsinsatser

Modeller för grödor

I försöken tas detaljerade prover och analyser av markegenskaper, markvattentillgång och grödans utveckling under säsongen görs. Det finns även en väderstation i fältkanten.
   Genom försöken vill forskarna utveckla grödmodeller som underlag för att simulera aktuella och potentiella skördar under svenska förhållanden och aktuellt väder samt därigenom finna orsaker till gapet mellan dem. Tanken är också att de värden som fås fram vad gäller potentiell och verklig skörd, även ska kunna utgöra underlag för att göra beräkningar för områden med andra väder- och markförhållanden.
   Resultaten från den första försökssäsongen 2015 har just kommit och nu väntar ett omfattande analysarbete.
– Vi ser redan nu att vi har fått höga skördar i alla led, så den här säsongen verkar skördegapet vara litet, säger Bo Stenberg. Det finns dock en del variationer både i skörd och skördegap både inom enskilda fält och mellan gårdarna. 
   Väderförhållandena har varit bra för spannmålsodling nästan överallt, men de preliminära resultaten visar att särskilt intensiv svampbekämpning har gett skördeökningar – kanske inte så konstigt med tanke på att det regnade mycket förra sommaren!
– Nu ska det bli spännande att se i vilken utsträckning vi kan förklara variationerna med skillnader i markegenskaper och väder. Vi vill gärna kunna uttala oss om vilka de viktigaste skördebegränsande faktorerna i fält är.
– Vi ser också fram emot att se hur 2016 utvecklar sig och om andra faktorer kanske får större betydelse den kommande odlingssäsongen.

Lokal anpassning

Genom att anpassa odlingsinsatserna efter den lokala skördepotentialen inom fält är målet ökade skördar i högavkastande områden och minskad miljöpåverkan i lågavkastande områden.
– En viktig målsättning för oss är att minska skördegapet genom långsiktigt hållbara odlingsinsatser, säger Bo Stenberg. För att närma sig största möjliga avkastning måste vi antagligen gödsla mer. Då blir det extra viktigt att kunna bedöma hur skördepotentialen varierar över fälten. Dels gäller det att veta var det verkligen lönar sig att gödsla mer och var grödan inte kan ta tillvara på gödseln utan istället blir ett miljöproblem. För mycket gödsel utgör inte bara en onödig kostnad, utan innebär även ett dåligt resursutnyttjande, ett ökat klimatavtryck och ökad risk för läckage. I system där man strävar efter att krympa skördegapet ökar risken för övergödning.
   Nu under vintern har arbete med att kalibrera modellerna mot första försöksårets resultat tagit vid. – Vi utvärderar även metodiken i fält för att kunna göra justeringar kommande år om det behövs, avslutar Bo Stenberg.

*Pedometri är tillämpningen av matematiska och statistiska metoder för markens distribution och ursprung.

De 5 projekten i AquaAgri

Text: Helena Holmkrantz|  Foto: Øyvind Lund | Grodden nr1 2016

Mjölk på gräs och biprodukter

Kan mjölkkor utfodras med enbart grovfoder och biprodukter och ändå må bra och vara ekonomiskt lönsamma? Det är grundfrågan i ett av de fem projekten. Bakgrunden är att en bredare användning av spannmål, till exempelvis biobränsle, skapar konkurrens om spannmålen och för framtiden kan det därför finnas anledning av förändra utfodringen av nötkreatur. Utgångspunkten är att använda råvaror som människor inte kan använda i sin livsmedelsproduktion, till exempel drank och rapskakor. Tanken är att det ska vara lönsamt för bonden, bra för kohälsan och samtidigt minska miljöpåverkan. Forskarlaget vill prova olika sätt att ta tillvara och använda biprodukter i fodret samt hitta en balans mellan grovfoder och proteinfoder.

Perenna grödor

Perenna grödor är något som ofta diskuteras i odlingssammanhang. I det här forskningsprojektet kommer man dels att jämföra odling av perenna vetesorter med ettåriga, men också utveckla en perenn kornsort för att även där kunna jämföra grödorna. Forskarna bakom ansökan ser framför sig att ett jordbruk som utnyttjar både perenner och ettåriga grödor ökar mångfalden och därmed skulle kunna bidra till ett hållbart jordbruk. Fördelarna med perenna grödor är exempelvis att energiförbrukning och markpackning minskar, dessutom minskar risken för näringsläckage. Perent vete har tagits fram av ett forskningsinstitut i USA och har dessutom odlats i australiska fältförsök. Under projektets gång kommer nu det perenna vetet att provodlas på flera olika håll i landet och man kommer att göra jämförelser mellan olika typer av jordar och utvärdera övervintringsförmågan.

Uthållig intensifiering av höstveteproduktion

Forskarlaget vill minska ”skördegapet” (skillnaden mellan den verkliga skörden och den potentiellt möjliga) utan att för den skull öka miljöpåverkan av odlingen.

Storskalig odling av makroalger

Målet med detta forskningsprojekt är att utveckla ett hållbart produktionssystem av makroalgen Saccharina latissima (sockertare på svenska) i stor skala. Det är ett projekt som knyter samman vattenbruk och jordbruk. Algodling har fördelen att den kan fånga in koldioxid och varken kräver gödning eller pesticider. Algerna kan sedan användas både till människoföda och till djurfoder, men kanske framför allt som gödning i lantbruket.

Hållbart marint vattenbruk

Målet med detta projekt är att utveckla hållbar odling av fläckig havskatt och hummer, som båda är ”lyxprodukter” och mycket efterfrågade av exempelvis restauranger. Projektet går under namnet Nomaculture och vill bland annat minska användningen av fiskolja och fiskmjöl i fodret. En del i projektet är bland annat att utveckla nya fiskfoder baserade på exempelvis musslor och rester från livsmedelsindustrins förädling av strömming och skaldjur. Forskningslaget bakom projektet vill ta ett helhetsgrepp på fiskodling genom både nya modeller för odling och affärsplaner för fodertillverkare.

I AquaAgri samsas jord och vatten

AquaAgri är ett tematiskt forskningsprogram som samlar fem projekt för hållbara produktionssystem inom jordbruk och vattenbruk under en hatt. Det lite ovanliga i programmet är målet att hitta så många synergier mellan projekten som möjligt.

Finansiärerna bakom AquaAgri är Lantmännens forskningsstiftelse tillsammans med Forskningsrådet Formas och Mistra (Stiftelsen för miljöstrategisk forskning). Det är första gången de tre forskningsfinansiärerna gör en gemensam satsning och för Lantmännens del kan det här innebära tillgång till ny kunskap som i längden kan få stor betydelse för svenskt lantbruk.
   De fem projekten har fått dela på 62 miljoner kronor och tanken är att de inblandade forskarna ska samarbeta och försöka hitta möjligheter till tvärvetenskap mellan projekten. Detta trots att de behandlar helt olika områden – från odling på land, via foder, till odling i havet.
   I höstas samlades de ansvariga forskarna från de olika projekten tillsammans med programmets koordinator och representanter för finansiärerna till ett första möte med utbyte av idéer. Redan under första mötet hittade deltagarna en rad möjliga synergier. Möjligheterna är många, makroalger skulle kunna bli en bra proteinkälla i djurfoder, förädlingssystem från jordbruket kan användas i vattenbruk och restprodukter från fiskodling kan bli organisk gödning på land, för att bara ta några exempel.
   Projekttiden för AquaAgri är fyra år, därefter kan programmet utvärderas och en eventuell fortsättning på något av spåren ta vid.